Det här är det sista avskedet - Victoria Brännström - Kramfors Konsthall - utställning - projekt

Jag tog med mig lamporna från min farmors hus.

Min farmor finns alltid lite hos mig. En busig känsla. Hon levde sorglöst men bar på en stor smärta. Hennes gladlynta och lite trotsiga sätt var ändå fyllt med smittande energi, lek, dans och prat. Hon älskade att göra fint omkring sig, gicker som vi säjer. Och hon matade alla med fika, godis och mat. 

Det var en speciell doft i farmors hus och som var särskilt specifik i skafferiet. Tanken på hennes kök gör att jag förnimmer den lite sötbrödiga doften i skåpet fyllt av påsar och burkar.

Men en dag tar allting slut.

Farmors hus skulle säljas. Tömmas. Tömmas på saker, liv, minnen, pennstumpar och trådändar, små lappar, bokmärken, foton och urklipp. Möblerna fraktas bort, likaså hennes egenhändigt snickrade bord med stolar. Huset tömmas på farmors omsorg och donande med dukar, blommor, krukor och lampor.

Jag kom dit först efter att hela huset var tömt. När alla saker var borta. Jag mötte min barndoms rum, tömda på allt sitt innehåll. Synligt blev solblekta tapeter och golv, nötta ytor, skador och skavanker som aldrig varit synliga när livet levdes, levdes i huset fullt av rörelse, möbler, saker och farmors gicker. Det enda som var kvar var lamporna i husets alla rum.

Jag fick ta med mig lamporna. Jag fick ta med mig ljuset som lyste över farmors liv, vår tillvaro och våra dagar tillsammans. Lampor gjorda av farmors händer. Lampor valda för omsorgen över rummen och livet.

Lampor från min farmor hus. 

Victoria Brännström 2026

Urvalsprocessen inför utställningen och utställningen Jättekongress om allt möjligt i Kramfors konsthall augusti/september 2026. Victoria Brännström, Lisa Cowling, Ellen Jakobsson Strømsø och Sara Moralse. En utställning inspirerad av och i dialog med författaren Anne-Marie Berglunds texter och konstnärliga verk.